Jag vet att jag låter som en pessimist här men saken är det att jag egentligen är en glad och positiv tjej....

Full av energi och massa sprudlande känslor och ideer...

Men just nu känns allt kolsvart.. Tur jag har mina underbara söner och mina djur när känner så här.

Jag behöver en lägenhet och det är i dag.. mår jättedåligt i min sambos närvaro och måste göra något åt det. Jag är äntligen mogen att ta steget. Jag måste för min egen skull   Kärleken lyser med sin frånvaro och jag pallar inte längre detta.

Hjärtat skriker och tårarna rinner.....